REPORTAGET

Är guldet på spåren

KALMAR. Kampen mot sitt eget spel­missbruk ledde till en ­allmän nyfikenhet kring männi­skors beteenden.
Varför begås det brott, och hur går det till när kriminalteknikerna löser dem?
– Men jag skulle inte kalla mig privatdeckare, så långt har det inte gått, säger Tobias Eriksson.

Den 15 maj 2014 satte sig Tobias Eriksson ner tillsammans med Kalmars sportchef Svante Samuelsson. I en i­ntervju med Barometern berättade Kalmarmittfältaren om sin stora hemlighet. Han var spelmissbrukare.

– Under den här tiden har jag ljugit, svikit och fått ekonomiska problem. Det har varit en jäkligt tuff och jobbig tillvaro. Jag har mått väldigt dåligt, berättade han.

I dag är han frisk, han har besegrat sitt missbruk. Och på köpet fått ett större intresse för människors beteenden och sociala mönster. Och speciellt då för brott. Hade 32-åringen varit född i Göteborg hade det handlat om brottmål, kulan i luften och massor av skott på mål. Kanske också snack om att han varit i så dålig form att han varit likblek.

– Haha. Nä, så har jag faktiskt inte tänkt på det. Men jag har alltid varit intresserad av kriminalsaker över huvud taget. Det började rätt tidigt, jag satt och kollade på engelska deckare med morsan när jag var liten. Något föddes där. Sen har det följt med, filmer och serier som ”Beck” och ”CSI”. Och de senaste åren mycket podcasts och dokumentärer.

Han har utan att tveka ställt upp på Sportbladets bildidé. Iklädd en likadan hel­täckande overall, med munskydd, som riktiga kriminaltekniker använder, står han nu och jonglerar med bollen på en brottsplats.

– Jag gillade Gösta Ekman när han var med i de äldre ”Beck”-filmerna. Då kände jag ”han skulle jag vilja vara som ibland”. Det var ofta han som löste brotten.

Han säger att han funderar mycket på människors beteenden.

– Det har blivit mer de senaste åren, när jag själv också kom underfund med och accepterade att jag hade ett missbruk. Först gick jag ju till mig själv, varför blev det som det blev, hade det några orsaker, hade det kunnat gå annorlunda? Det började så, sen har det varit mer och mer att jag reflekterat över varför brottslingar gör som de gör. Det är ett jätteintressant ämne tycker jag. Det är lite olika aspekter. Just det vi gjorde i dag, där man lägger det här pusslet för att lösa brottet. Dna, fingeravtryck, andra bevismaterial. Det är ett yrke jag tycker skulle vara väldigt intressant att prova på.

Kom du fram till vad det var som gjorde att du fastnade i ditt spelmissbruk?

– Mm. Nej, egentligen inte. Jag har inte några tydliga svar. Jag tror ju att det hade kunnat gå att finna, men större delen har nog mest att göra med den tillgängligheten på spel som finns nu. När det finns chans till snabba spel är det oftast det som drar igång det. Nu är det ju ännu mer, du kan spela på vad som helst dygnet runt. Då är det lätt att fastna i det.

Vad skulle du ge för råd till spelmissbrukare i dag, med dina egna erfarenheter?

– Det viktigaste är att ta det första steget och erkänna för sig själv att man är en spelmissbrukare. Det är väldigt lätt att skuldbelägga sig själv, man tycker att det är skamligt att man har en form av missbruk. Men det är som vilket annat missbruk som helst, alkohol eller narkotika eller annat. Hjärnan funkar på samma sätt. Samtidigt som ett spelmissbruk är väldigt lätt att dölja, det syns inte på samma sätt. Så först måste man erkänna för sig själv, sen berätta för sina anhöriga som kan ge dig den stöttningen du behöver.

– Jag tror att det är viktigt att tala öppet om det. Jag hade ju provat att sluta flera gånger tidigare när jag kände att jag var på väg åt fel håll. Jag tänkte att jag måste dra ner, och försökte sluta. Men eftersom det bara var jag själv som visste om det var det bara mig själv jag hade att svika. Och då är det väldigt lätt att falla tillbaka. Men jag tror att jag skulle kunna hjälpa till, vissa som jag har varit i kontakt med har uppskattat hjälpen. Det ger ju mig något också, att jag ser att jag kan hjälpa till.

Efter att han själv fått hjälp har karriären också pekat uppåt. Fler matcher, fler mål, färre skador. I fjol blev det nytt målrekord, med sju mål på 24 matcher. Trots att han numera alltmer sällan får spela på sin favoritposition på det centrala mittfältet. Med spelare som Rasmus Elm, Ismael och nu också igen Melker Hallberg är det ytterst svårt att ta en plats centralt.

– Det är klart att jag har fått anpassa mig efter det. Jag spelar mestadels på en kant och jag har fått justera grejor i mitt spel och försökt att utveckla andra kvaliteter för att gynna laget.

Han fyllde 32 år i veckan och inleder nu sin nionde säsong i Kalmar FF. För fyra–fem år sedan var det mycket snack om en utlandsflytt, men nu har han gett upp alla såna tankar.

– Ja, jag trivs så bra här. Jag börjar närma mig slutet av karriären, jag börjar bli ”gammal”. Jag har två säsonger kvar här i Kalmar, och jag känner att jag förmodligen aldrig kommer få en möjlighet att befinna mig i en så här bra allsvensk trupp någon annanstans, där vi kan slåss om de ädlaste medaljerna. Och den chansen vill jag verkligen ta.

Känns det så, att ni kan slåss allra högst upp?

– Vi var sexa i fjol och skulle vi göra det ännu bättre i år är vi topp fem. Och mellan femman och ettan skiljer det inte mycket. Vi måste bara bli jämnare över hela säsongen, jag hoppas att vi kan starta rätt i år och ge oss själva chansen. De senaste säsongerna har vi släppt iväg de andra lagen 10–12 poäng, och det håller inte. Då är det oftast kört. Att vara med från start blir en nyckel för oss i år.

Nyckeln till att lösa brottet?

– Ja, det finns en del likheter där. Vikten av att vara noggrann med smådetaljer, förberedelser och taktik. Det är samma sak som krävs inom både yrkena för att nå rätt resultat.

Text